8 mars 2013
Om man vill göra en hyfsad insats för jorden med minimal ansträngning vill jag verkligen slå ett slag för att införa (minst) en vegedag i veckan. Och självklart ska din baby också vara med! Att barn inte tycker om vegetarisk mat är en knasig fördom. Givetvis gillar de det, de måste bara få prova! Det finns många fördelar med det också; bönor är perfekt plockmat, barnen kan vara med i hela matlagningsprocessen utan att man behöver tänka på att de handskas med rått kött, och när man kommer hem till en tom kyl och barnen 20 minuter senare glatt tuggar i sig den pastasås man gjorde på den bortglömda påsen linser som fanns i skafferiet är det verkligen guld värt att ha introducerat vegetarisk mat till de små liven. (Dessutom impar det på förskolepersonalen om ens barn tar en extra portion av linsgrytan på förskolan, haha!) För mig är en orsak också att det är så pass lätt att göra bra mat av vegetariska råvaror. De ”barnvänliga” matalternativen- korv, nuggets, vissa fiskpinnar- är oftast fulla med utfyllnadsmaterial och ganska tomma på bra näring. Vanliga plättar innehåller mer protein än en billig korv med låg kötthalt och då man vet det känns det onekligen bättre att servera barnen något där man har kortat ner innehållsförteckningen något.
Vår familj är deltidsvegetarianer, vilket innebär att vi äter 2-3 vegetariska måltider i veckan och dessutom har jag bönor och linser i nästan allt för att minska på köttmängden. Redan från att barnen har börjat få smakportioner vi ätit baljväxter någon gång i veckan men vår vegeinriktning fick en rejäl spark framåt för 3 år sen då Noel blev magsjuk. Sista måltiden han åt innan han blev sjuk råkade nämligen vara kotletter, och en lång tid efteråt (vi pratar månader) vägrade han att ens se åt något som hade med kött, kyckling eller korv att göra. I början brydde jag mig inte om det utan gav honom bara mer sallad och bröd istället medan vi andra åt kött som vanligt men efter ett tag började jag byta ut fler och fler livsmedel och till sist åt vi i princip bara fisk och vegetariskt. Efter ett par månader accepterade Noel köttfärs och så småningom det andra också (även om det faktiskt bara är ett par månader sedan som han åt ”riktigt” kött med någorlunda aptit) men då hade de nya matvanorna redan hunnit rota sig hos oss och vi behöll vår vegetariska mat, helt enkelt för att det var så gott! Att vi dessutom sparade både tid och pengar gjorde ju inte saken sämre heller.
Nu äter vi som sagt allt igen, men helköttet har aldrig hittat tillbaka till oss sedan den där magsjukan. Ingen av oss tycker att det är riktigt gott längre helt enkelt, och jag kan inte ens minnas när jag har köpt kött senast, det måste vara ett par år sedan. Inte heller skinka eller andra pålägg kommer hem från affären speciellt ofta förutom då vi har gäster som har andra smakpreferenser än oss själva. Och lika bra går det iallafall. Minst lika bra.
Så- en vegedag i veckan, någon? 😉
barnmatsbloggen 